Taktiskt jaktattackflygplan
Spitfire är tidernas mest berömda brittiska flygplan. Även om det uppträdde i mindre antal än Hawker Hurricane under ”Battle of Britain” minns man Spitfiren som en slank, fulländad stridsmaskin som vände vågen under denna period av kriget. Spitfiren var ett av de snabbaste och mest manövrerbara jaktflygplanen under andra världskriget och sattes under krigets gång in på alla fronter.
Segerrik i slaget om England
Supermarines konstruktör Reginald Mitchell skapade ett litet, graciöst jaktflygplan med elliptisk vinge och åtta kulsprutor i vingarna, som kunde skjuta utan att hindras av propellern. Den odödliga Spitfiren blev sålunda inte bara ett alla tiders bästa jaktplan, utan också ett av de vackraste. Fastän Spitfire aldrig var något långdistansjaktplan, var det en mästare i luftdueller. Spitfire kunde dyka i hastigheter som närmade sig ljudets, snabbare än något tyskt jaktplan.
De Merlinmotorer som användes i de tidigare versionerna av Spitfire ersattes senare av den mer kraftfulla Griffon. På sena Spitfire-plan infördes dropphuven, vilket gjorde historiens kanske vackraste flygplan ännu mer attraktivt.
Den hangarfartygsbaserade Seafire, utvecklad ur Spitfire V, bidrog väsentligt till den brittiska marina kapaciteten och deltog aktivt i skyddet av de nödvändiga konvojerna över Atlanten. Spitfire fick också en ny roll att spela som jakt-attackplan.
Visste du?
Flera Spitfiredivisioner bemannades av utländska piloter – t ex tjecker, fransmän, belgier samt den berömda amerikanska Eagle Squadron.
Spitfires framgång berodde mycket poå dess motor. Rolls-Royce Merlin modifierades ständigt för att ge mer effekt och att hålla Spitfire ledande före Fw 190 och Bf 109. Motorstyrkan nästan fördubblades under krigsåren.
En svag punkt på Spitfire, som den delade med Bf 109, var det smala landningsstället som fälldes in utåt vingen. Detta gjorde planet benäget för haverier på marken eller hangarfartygsdäck.
Den för Spitfire utmärkande, elliptiska vingen kombinerade lågt motstånd med stor styrka.
Fakta och siffror
- Spitfireprototypen flög första gången den 5 mars 1936.
- Spitfiren kommer alltid att jämföras med sin motståndare, Messerschmitt Bf 109, båda bland de bästa under sin tid.
- 1941 fick Spitfire kanoner istället för kulsprutor.
- Avsedd för strid på låg höjd hade Spitfire ”klippta” vingar för att bli extra vändbar.
- 22 890 Spitfire och Seafire byggdes mellan 1936 och 1947. Merlinmotorer fanns i 20 017 av dem.
- En spaningsversion anskaffades av svenska flygvapnet 1948.
Specifikationer
Spitfire VA
Typ: ensitsigt jakt/jaktattackflygplan
Motor: en Rolls Royce 45 Vee kolvmotor på 1 103 kW
Maxfart: 594 km/h på 5 950 m
Räckvidd: 1 827 km
Tjänstetopphöjd: 11 125 m
Vikt: tomvikt 2 267 kg, lastad 2 911 kg
Beväpning: åtta 7,7 mm Browningkulsprutor med 350 skott per vapen
Dimensioner:
Spännvidd 11,23 m
Längd 9,12 m
Höjd 3,02 m
Vingyta 22,48 m2
Luftherravälde har varit en framgång i många krig och det kommer vara framgångsrikt framöver också, skulle jag tro…tyvärr…
När man jämför Spitfire med moderna jaktplan blir skillnaderna i teknologi och kapacitet slående. Idag har vi stealth-teknologi, avancerade radar- och sensorsystem, och motorer som möjliggör överljudsflygning och mycket högre topphastigheter. Modernt flygkrig handlar ofta om avstånd, där mål kan engageras långt bortom visuell räckvidd.
Trots dessa teknologiska framsteg, finns det något tidlöst och inspirerande med Spitfire. Dess design, som balanserade lågt motstånd och styrka, var revolutionerande för sin tid. Dessutom representerar Spitfire en era där pilotens skicklighet och flygplanets manövrerbarhet var avgörande för framgång i luftstrider. I moderna flygplan är detta fortfarande viktigt, men den mänskliga faktorn kompletteras nu av avancerad datoriserad teknologi.
Spitfires bidrag under andra världskriget, speciellt i slaget om Storbritannien, är en påminnelse om hur viktig flygteknologi har varit för historiens gång. Dessutom var de internationella besättningarna, inklusive piloter från länder som Tjeckien, Frankrike och USA, ett tidigt exempel på internationellt samarbete inom militär luftfart.